Pigga sommargösar

Under några kvällar och någon enstaka tidig, tidig morgon har jag gjort några försök att fånga de storväxta gösarna som simmar i en närliggande sjö. Gös över 6kg är ganska vanliga och medelvikten på gösen ligger mellan 4-5kg. Det är dessa gösarna jag har varit ute efter på de passenjag har gjort. Fisket har varit ganska bra, med fisk på nästan alla passen men de riktig stora sakans, och medelvikten på fisken har inte alls varit det jag hade hoppats på. Den största fisken hitentills för mig är på lite över 3kg och totalt 5st fångade. E kompis till mig har i år fått 2st, en på 4,5kg ock en på 5kg så de större finns där och det är motivation nog för mig att forsätta några gånger till.

En av de mindre gösarna

Fisket bedriver jag med jiggar i storlekarna 8-15cm med ett lätt huvud med kort krok som sedan kompleteras med ett stingertackel. Detta är för att lätt lyfta jiggen från botten utan att missa hugen om gösen skulle ta långt bak på jiggen. Den traditionella jigghuvudet med krok som sticker upp mitt på ryggen är helt utesluten för mig.

En äkta "killer"

 I skivande stund planerar jag redan nästa göspass, så en ny rapport kommer inom kort.

Simma Lugnt, Anton Svensson

Ut med kanadensaren igen!

För några dagar sedan kunde jag inte hålla mig längre. Jag var tvungen att ge mig ut med kanadensaren på gullmarn igen! Och det verkade mycket lovande, eftersom vädret var identiskt med föregående fisketur…

Jag har packat kanadensaren med gyltagrejerna och är färdig att glida ut på gullmarns lugna vatten. Men när jag kommer ut en bit från land visar det sig att undervattensströmmarna tar tag i min farkost. Men med en mindre kraftansträngning klarar jag att ta mig över fjorden på 20 minuter.

När jag når fram till de branta klipporna känner jag att fiskefrossan börjar smyga sig allt närmare. Jag tacklar snabbt upp spöt och börjar fiska. Snart når även ankaret botten på 8 meter och får snabbt fäste. Direkt i första släppet krokar jag en mindre blågylta på runt 3 hekto.

En bra start, och i det tempot skulle det fortsätta…

Även i andra nedsläppet krokar jag en fisk, som visar sig vara en liten torsk. Jag fortsätter på samma plats, och efter en stund har jag landat flera fiskar. Men inga större exemplar. Ett platsbyte känns som det enda rätta. Och denna gång förtöjer jag mig i en klippa, i hopp om att gyltorna ska gå närmre land på denna plats. Detta beslut resulterar ganska snabbt i flera berggyltor på 7-8 hekto. Och alla bjuder upp till riktigt roliga fajter. Självklart fortsätter jag på samma plats, och det dröjer inte länge innan jag krokar en fisk som fajtar lite annorlunda. Enligt mina erfarenheter har jag krokat en hyfsad berggylta. Men mina tankar ändras snabbt när jag ser något lysande blått nere i djupet… En stor blågylta har fattat tycke för min räka, och lyckades inte undvika kroken. Denna underbara varelse går snabbt i håven. Jag granskar honom snabbt, och kan konstatera att vikten borde ligga på 550 gram+.

Fisken får vila lite i håven medans jag gör iordning kamera och stativ. Lite senare ligger han bekvämt i vågnätet, och jag hänger upp hela ekipaget på vågen. Siffrorna visar 575 gram och jag kan pusta ut… Årets första blågylta över regg gränsen iår och min nionde någonsin! Men det viktigaste är trots allt att jag får fånga och återutsätta dessa underbara varelser. Det enda som saknas är att föreviga fisken med en fin bild. Jag slår på självutlösaren på kameran och riktar in stativet. Och precis när jag sitter med fisken och kameran ska knäppa en bild, så händer det som inte får hända. Min gäst har nämligen samlat ordäntligt med krafter, och med ett ordäntligt slag med stjärten så lyckas han rymma och simma hem. En lycklig fisk lämnar en mycket överraskad fångstman, med endast en mycket konstig bild som bevis på ett lyckat flyktförsök.

Men jag kan ju bjuda på en undervattensbild som tröst...

Bye bye beuty...

Under resten av turen händer det inte särskilt mycket mer. Och det enda som kommer upp är berggyltor i 8 hektos klassen, samt blågyltor i 4 hektos klassen.

Men det var förmodligen den underbara turen tillbaka över gullmarn som satte guldstjärna på denna fisketur.

Undervattenbilder är svårslagna

I helgen var jag ute på gyltafiske med två skickliga specimenfiskare från värmland.

Ni kan läsa mer om denna turen på deras hemsida:  http://karpkraft.se/

Tight lines, Gustav Ljung

  

Lite bilder

Jag orkade tyvärr inte lägga upp något ordäntligt inlägg idag. Men jag hoppas att ni gillar att titta på lite blandade bilder.

Hoppas ni gillar dessa vackra natur och fiskebilder. För fler är att vänta... 

Tight lines, Gustav "Gurra" Ljung

Nytt vatten, nya möjligheter

I helgen så var det äntligen tid att provfiska en ny karpsjö. Även denna sjöns fiskar blev inplanterade i mitten av 1900-talet och sedan dess har fisken förökat sig och sjön innerhåller nu bara naturligt födda karpar. Jag hade hört ryckten om att det skulle finnas lite större fiskar i sjön, så förväntningarna var stora att försöka fånga några av dessa.

Väl framme vid sjön så började jag direkt med att mäska ordentligt på platsen jag valt ut. Undertiden som jag slungade ut mina mäskbollar såg jag några fiskar som gick och åt i ytan. Jag knöt snabbt på ett ytmete och innom bara någon minut hade jag en fisk på kroken. Fisken kämpar starkt men den ger sig gaska snabbt och jag kan konstatera att fisken är ”jätte liten”. Karpen vägde ca 5hg men ett bevis på att fisken med framgång har fortplantat sig under åren.

Fisken får gå tillbaka och jag avslutar med några sissta bollar min mäskning.Medans ppöna riggas ser jag några fiska vid land på ca 3-5cm. Jag smyger mig fram och ser att det är karpyngel. En härlig syn att se näst generations karpar. Efter detta lägger jag noggrant ut beterna och lutar mig tillbaka. Tiden går och jag fördriver tiden med att både flötmeta och ytmeta ytterligare några småkarpar för att få en uppfattningom hur mycket fisk det finns i sjön. Efter bara någon timme kan jag konstatera att det kryllar av fisk i storlek mellan 5hg och 1kg.

Efter någon timme kommer äntligen det första runnet och adrenalinet stiger.

-Hoppas detta är en av de större fiskarna, tänkte jag när jag närmade mig spöt. Dock så var inte fallet så, utan även denna fiske var en liten fisk på ca 1kg, som för övrigt blev min största fisk under helgen. Det som var glädjande var att detta var min första fjällkarp. Kul med lite omväxling från spegelkarparna men man hade ju hoppats på lite bättre storlek.

Efter helgen kan jag nu konstatera att det fanns mycket mer fjällkarpar än jag trodde. Jag fångade myckt mer fjällisar än spegel. Till kommande helg ska jag försöka mäska annorlunda och försöka locka de större fiskarna till hugg. I fiske är inget omöjligt, eller?

Tight lines, Anton Svensson

Ännu en underbar tur på gullmarn!

Nu har jag precis kommit hem från ännu en fisketur med kanadensaren. Resultatet var mycket givande, med tanke på att jag bara fiskade ett par timmar. 
En längre berättelse kommer inom kort. Men jag kan bjuda på en underbar kvälls vy över gullmarsfjorden...

Finns det någon mer underbar plats?

På återseende, Gustav "Gurra" Ljung

Gyltafiske med ett ovanligt inslag...

För någon vecka sedan strålade solen längs med hela västkusten, och jag åkte ut till en holme tillsammans med mamma, pappa och hundarna. Jag tog med gyltagrejerna för att testa lite platser från land. Självklart var inte förhoppningarna speciellt höga inför dagens fiske. Men det skulle visa sig bli en ovanligt lyckad fisketur... 


När vi hade lagt till vid holmen så började jag direkt tackla upp spöt för lite trevligt gyltafiske. De andra började bada, och när jag var färdig för fiske frågade jag hur många sekunder dem trodde det skulle ta för mig att fånga första gyltan. "Sekunder?", utbrister mamma med en viss sarkasm i blicken. Jag kan direkt förstå hennes reaktion, men jag skojar inte... Efter en stund så gissar pappa att det tar 1 minut och mamma chansar på 15 minuter. "Okej", säger jag och går ut på klippan för att börja fiska. Det tar något längre tid än vad jag hade väntat mig. Men efter cirka 30 sekunder kan jag visa upp en liten berggylta i 4 hektos klassen... 

Gyltafisket fortsätter på samma sätt, och jag börjar undra om jag kommer få någon berggylta över 8 hekto. Det hugger mycket fisk på 4-7 hekto, men sedan tar det stopp viktmässigt. Jag byter plats med jämna mellanrum, vilket inte heller det gör någon större förändring. "Varför är det bara små gyltor här?", tänker jag medans det kommer upp ännu en 6 hektos. Och trots att jag även kastar ut en bit från land så envisas alla små exemplar att terrorisera mitt bete. Men då känner jag plötsligt ett annorlunda hugg som känns mer "mjukt" än gyltornas hårda hugg. Jag gör mothugg, och krokar något som inte gör speciellt mycket motstånd. När fisken närmar sig ytan efter en helt odramatisk fajt, så visar det sig vara en paddtorsk! Jag blir väldigt överraskad och otroligt glad, eftersom paddtorsken är en mycket ovanlig spöfångst. 

Efter denna glädjande fångst så är jag redan nöjd med dagens resultat. Men eftersom jag fortfarande har ett par timmar kvar på holmen, så kan jag lika gärna fortsätta fiska. Nu testar jag istället att kasta långt ut från land, med förhoppningar om att det ska simma större gyltor där ute. Dessvärre fastnar jag nästan direkt i botten... Det känns som sänket sitter stenhårt, och jag börjar backa för att dra av linan. Men plötsligt släpper pressen och jag kan börja veva in. Det är ett visst motstånd när jag vevar, men jag är övertygad att det handlar om en tångruska som sitter på kroken. Snart visar det sig att jag har rätt angående tångruskan. Dock så visar det sig även att den döljer något... Efter lite letande så hittar jag en liten paddtorsk som är helt insvept bland tången. Jag kan knappt tro mina ögon. 2 paddtorskar inom en timmes fiske från land. 


Efter denna händelse avtar huggfrekvensen lagom till hemfärden. Så snart sitter vi i båten på väg hem, efter en mycket lyckad dag på havet.      




Skitfiskehälsningar, Gustav "Gurra" Ljung

Den gamle och havet, expedition gullmarsfjorden…

Jag har precis sjösatt kanadensaren och glider nu sakta ut på gullmarns öppna och strömmsatta vatten, med den södra sidan som mål. Det blåser en lätt motvind som försvårar överfarten avsevärt, eftersom mitt fartyg är ganska vindkännsligt. Men efter cirka 25 minuter anländer jag till andra sidan och kan beskåda den mäktiga bergväggen som välkommnar mig till gyltornas paradis…

...

Kanadensaren glider sakta längs med klippkanterna i jakt på en bra plats att förtöja vid. Jag passerar flera riktigt intressanta platser, men eftersom tiden är ganska knapp så måste jag vara väldigt noggrann med mina platsval. Efter en stund har jag hittat en plats som ser mycket lovande ut, och jag slår snabbt in en spik i en skreva som jag förtöjer i. Snart har jag fått ordning på allt och det är klart att börja jakten på gullmarns skönheter som bara väntar på att få knäcka både mig och mitt spö.

Tacklet faller ner i djupet och försvinner ner i mörkret för att locka fram gyltorna. När sänket slår i bottnen spänner jag upp linan och fokuserar på spötoppen. Men till min förvåning så indikeras endast små napp och det innfinner sig en viss besvikelse. Jag vevar snabbt upp för att inte låta de små snultrorna tära på mitt psyke… En ny räkbit agnas på kroken och jag placerar tacklet ett par meter ifrån föregående plats. Det dröjer endast några sekunder innan snultrorna avslöjar sin närvaro även på denna plats, och jag börjar bli aningen orolig. I nästa nedsläpp pendlar jag ut tacklet några meter från land i hopp om att gyltorna håller till där. Inte heller nu dröjer det länge innan det hugger, men denna gång är det något tyngre som fattat tycke för min räkbit. Jag sätter in ett hårt mothugg och krokar en hyfsad fighter. Snart visar sig en halvkilosgylta i ytan och jag är lättad att mitt platsval levererade gylta i något bättre storlek. Så nu fattats det bara att fiskar upp emot kilot blandar sig i…

Fisket fortsätter i samma takt, och jag landar ett antal berggyltor i samma storlek som innan. ”Det här duger inte”, säger jag och börjar paddla vidare i jakt på det perfekta "gyltahaket".

Efter ett tiotal meter stöter jag på en plats som ser klart lovande ut. Efter lite trixande har jag tillslut lyckats förtöja ordäntligt, och fisket kan börja. I första nedsläppet placerar jag tacklet för långt ifrån land, så efter en liten stund har jag krokat en halvkilostorsk som snabbt får simma hem igen. Nu släpper jag istället närmre land, men även på detta ställe avslöjar snultrorna sin närvaro direkt. Snabbt upp med tacklet igen för att beta på en ny räkbit och fundera lite över nästa släpp. Jag låter tacklet falla ner någon meter från föregående plats, och det känns genast mycket bättre när jag efter några sekunder fajtar en berggylta på cirka 6 hekto. Fisken krokas snabbt av i vattenbrynet , och jag släpper ner på samma ställe som innan. Det tar en liten stund innan jag känner ett par tyngre ryck. Jag spänner blicken på spötoppen och fokuserar fullt ut på mothugget. Det kommer ett tungt ryck och jag fläskar i med ett stenhårt mothugg. Men inget svarar… ”Den var stor”, tänker jag för mig själv och vevar snabbt upp, för att byta krok och agna om till en välluktande räkbit. Exakt samma ställe får åter igen påhälsning av en frestande räkbit, och denna gång kan en större fisk inte motstå frestelsen. Jag känner några tunga hugg och sätter in ett snabbt och hårt mothugg. Men fisken beter sig lugnare än väntat, och jag börjar tvivla på om den verkligen är så stor som jag först trodde. Dock så avbryts denna tanke av en ursinnig rusning som kröker migg 40-grams spö i 180 grader och jag blir tvungen att köra ner halva spöt i vattnet för att undvika ett spöbrott. Denna rusning följs av ännu ett brutalt utras, och jag anar att en stor fisk är på gång. Snart ser jag en stor berggylta uppenbara sig i djupet och jag är säker på att den är klart över kilot… Gyltan ligger snart i håvnätet, efter en tämligen dramatisk håvning då jag är ganska nära att välta. Jag ser direkt att det rör sig om en fisk flera hekton över kilot. Och detta bekräftas av vågen som visar grymma 1425 gram! Han mäts till 43,5 centimeter, och efter några halvtaskiga bilder får han snart friheten åter.

Gyltan är helt klart biffigast...

I nästa släpp satsar jag på samma ställe i tron om att större fiskar är där för att konkurrera om den uppenbart populära ståndplatsen. Tacklet hinner bara ligga några sekunder på bottnen innan spötoppen indikerar ännu ett tungt hugg. Mothugget sitter perfekt och kroken får fäste. Denna fajt blir nästan lika dramatisk som med föregående fisk, och jag kan ana att det är något större på gång igen. Snart ligger en något mindre gylta i håven. Denna vägs till 1275 gram och är 42 centimeter lång.

Jag finner inga ord… 2 grymma berggyltor på 2 nedsläpp!

Efter detta bestämmer jag mig för att lämna platsen ifred och leta vidare längs med klippkanterna. Jag hittar några platser som ser intressanta ut. Men det visar sig vara något för djupt, och så fort sänket träffar botten så kastar sig torskar i halvkilosklassen över mina räkbitar. Jag landar ett antal torskar längs med bergväggen innan jag bestämmer mig för att lägga loss och paddla hemåt.

Livskvalité

När jag är mitt på fjorden inser jag plötsligt vilken otroligt vacker marin miljö vi i Sverige har tilldelats. Och jag hoppas verkligen att gullmarsfjorden befrias helt från nätfiske, så att denna unika fjord kan få vila i frid efter alla dessa år av hårt fisketryck…

Tight lines, Gustav "Gurra" Ljung 

Kvällspass med snabb utdelning

Med bara några timmar kvar av helgen innan en ny arbetsvecka börjar bestämde jag mig för att köra till karpsjön och testa lyckan denna söndagskväll. Jag drar ut lådan där jag förvarar mina beten och mäsk och möts av en metares värsta mardröm. SLUT PÅ MÄSK!

-Det var ju det jag skulle köpa mer av ju... suck, tänker jag. Jaja det blir ju ändå inte så länge jag blir iväg ju så det får väll gå utan för denna gången.

Redo för action!

Väl på plats ser jag några fiskar som äter i ytan och med ett lite halvimproviserat ytmete försöker jag under några minuter lura någon av dessa till hugg, men utan resultat. Poden sätts upp, larmen skruvas på och spöna riggas och jag måste medge att efter att ha sätt fisk i ytan så stiger förhoppningen om att fisken äter aktivt även under ytan och att det kanske ändå inte skulle behöva mäskas ikväll. Första spöt läggs ut, jag drar någon cm lina för att kolla att sänket inte har fastnat i den mjuka bottnen. Jag slår på baitrunnerfunktionen och är på väg med spöt ner mot poden och då hugger det våldsamt i handen på mig! Efter en snabb parering med spöt känner jag att det inte är en stor fisk, och mycket snart visar sig en karp i ytan på ca 1 kg. Denna krokas snabbt av och får gå tillbaka i sjön. Otroligt att en sådan liten fisk kan hugga så hårt. Jag kastar ut igen och lägger snabbt ut de andra spöna också. Jag lutar mig tillbaka och ser då på andra sidan sjön några vildsvin som går vid strankanten. Kul att se lite vilt också i mellannåt, såhär i slutet på veckan. Tiden går, solen sänker sig bakom träden, huggen uteblir och innan jag vet ordet av så måste jag bryta mitt fiske.

I bilen på vägen hem tänker jag på den finan naturen man vistas i när man är ute på fiske och vilka fina naturskådespel man bjuds på. Den här gången tänker jag främst på vildsvinen vid strandkanten och karparna som åt på ytan och trots att jag bara fick ett hugg detta passet så är det inte hela världen en kväll som denna.

Tight lines, Anton Svensson

En resa i tiden...

Jag sitter här vid ett stilla skogsvatten med min kamera i handen och bara njuter av den underbara naturkänsla som omfamnar mig med all sin härlighet. Detta anrika fiskevatten går under namnet hällers myr, och med hjälp av en viss sportfiskeprofil har myren föralltid skrivit in sig i sportfiskets historieböcker. Men det är framförallt det magnifika svenska rekordet på abborre som gör att sportfiskare i sverige aldrig kommer glömma namnet, hällers myr…     

Historien tar fart i början av det glada 80-talet. Under denna tidsperiod var sportfisket inte alls lika stort i Sverige som i dagsläget. Istället var det så kallade ”hushållsfisket” klart populärare. Det nätfiskades flitigt i de flesta sjöar längs med hela vårat avlånga land, och huvudmålet var oftast abborren som skulle förgylla kvällens måltid. Men det fanns även en ganska stor skara med flitiga sportfiskare som redan på denna tiden reste land och rike runt i jakten på storfiskarna.

Ett gott exempel är de flitiga specimenfiskarna i lysekilssportfiskeklubb, vilka var väldigt aktiva i jakten på storfisk under otaliga år.

Men under början av 80-talet inträffade en sak som skulle påverka Sveriges sportfiskehistoria under all framtid… För på den tiden var miljötänkande inte speciellt aktuellt. Och många åkte runt i gamla bilar som bokstavligen drack bensin. Så detta fick givetvis ganska omedelbara följder. Det sura regnet drog in från övriga europa över västkusten, där det snabbt sänkte ph-värdet i samtliga sjöar. Speciellt illa drabbades de grunda och ganska näringsrika sjöarna. Ett ”bra” exempel på en snabbt försurad sjö är hällers myr…

Den snabba ph förändringen slog hårt på fiskbeståndet i myren. Och allra värst drabbades abborrana, där det dog tusentals fiskar av de täta tusenbrödrabeståndet.

Åren gick, och myrens ph-värden förblev instabila. Men det skulle visa sig att försurningen hade fört någonting gott med sig. Det hade visserligen dött stora mängder abborre under de senaste åren, men det hade även överlevt ett antal individer. Så med den nästan obefintliga konkurensen om föda, kunde dessa abborrar ta för sig av det dukade smörgåsbordet.

De kvarlevande abborrana växte rekordfort i skuggan av försurningsepedemin, och ingen kunde ana vad som väntade.

Det var först fram mot mitten av 80-talet som sportfiskarna fick stifta bekantskap med dessa randiga tungviktare. Det första beviset kom som en blixt från klar himmel, när det spöfångades en abborre på hela 2,77 kilo(vill jag minnas att det va)! Denna fisk utraderade föregående svenska rekordet och slog Sveriges sportfiskare med häpnad.

Det var denna fisk som till stor del gav gänget i Lysekil nytt hopp om myren. Och det skulle komma mer…

Det var under en fin vinterdag i mars som det skulle ske. Gary wickins var ute och pimplade efter abborre tillsammans med kamraten Mikael Hjelm när någonting riktigt stort satte tänderna i Garys vertikalpirk. Efter en dramatisk fajt såg dem fisken under isen för första gången. Bataljen blev ganska utdragen, och med en tunn nylonlina ville Gary inte pressa borren för hårt. Snart visar sig fisken under isen igen, och dem kan inte tro sina ögon… Det är en gigant! Fisken går aldrig upp genom hålet, så Mikael greppar snabbt borret för att försöka lösa den kritiska situationen. Och efter flera extrahål lyckas grabbarna äntligen pressa upp den ofattbart feta abborren ur hålet. Fisken mäter 52 centimeter och tas med hem för noggrannare dokumentation. Hon vägs senare till ofattbara 3,150 kilo och trotts fångstdatumet 9/3-85, så stoltserar hon fortfarande som överlägset Svenskt rekord.

Störst i Sverige. Men var hon störst i hällers myr?

Men denna ska enligt något osäkra uppgifter inte vara den största fångade abborren i myren under dessa år. Jag har nämligen hört att det ska ha fångats en abborre på osannolika 3,5 kilo i nät vid något tillfälle. Om detta är sant eller inte har jag ingen aning om. Men det är kul att leka lite med tanken…

Dagens  hällers myr:

I dagsläget är storabborrana endast ett minne blott, och så kommer det med allra största säkerhet förbli. Men trotts detta så kryllar det av liv både i och runt myren. Sjön ligger nämligen i ett mycket naturskönt område, där den får vara helt ifred från nedskräpning och andra föroreningar. Dem enda som vistas runt sjön i dagsläget är till störst del sportfiskare och friluftsmänniskor. Men det kan nog även dyka upp en och annan bortkommen sommargäst ibland.

De fiskar som förekommer är framför allt gädda, små vitfiskar och regnbåge. Men lysekilssportfiskeklubb som sköter om vattnet har även satt ut karp som har lyckats reproducera sig. Så inom en snar framtid kan möjligen denna sjö betraktas som ett intressant karpvatten. Åtminstone av dem som gillar orörda sjöar med natursköna inslag.

Vackert

Det var allt jag har att säga om denna unika sjö och dess historia…    

För mer information kan ni besöka sportfiskeklubbens hemsida på: http://lysekilssportfiskeklubb.nu/

Tight lines, Gustav ”Gurra” Ljung

100% power

Båten glider sakta ut ur hamnen vid tio tiden på förmiddagen och det mesta ser lovande ut…

Vinden börjar avta på samma gång som solen kämpar för att kunna titta fram bakom de för dagen tämligen täta molntäcket. Efter lite taktiksnack har vi bestämt en lovande fiskeplats för dagen och jag drar snabbt upp i drygt 20 knop och sätter rak kurs mot målet, det är dags för gyltafiske!

På väg ut

En stund senare anländer jag och Pelle till platsen, och finner den exakt som vi önskat. Det visar sig att vinden kommer från exakt den riktningen vi önskat. Vilket betyder att vi kommer kunna fiska med minimal påverkan av vinden, perfekt. Jag kör båten lite närmre platsen under tiden som vi bestämmer oss för vart i klippan vi ska förtöja båten. Och det dröjer inte länge innan Pelle har knackat in en kil i bergsväggen, och vi är redo att börja vår jakt på de stora och brutalt fajtande berggyltorna…

En räka agnas på en sylvass krok som förhoppningsvis ska kunna kroka någon riktigt stor gylta. Tacklet är en variant av ett mycket simpelt paternoster tackel, och det består endast av en upphängare för att minimera risken att en stor gylta ska kunna slita sönder hela tacklet. Detta fenomen har nämligen hänt innan, och ett sådant misstag får inte upprepas.

Snart ser jag mitt tackel dala ner mot djupet där de förhoppningsvis väntar några riktigt hungriga stora berggyltor som är redo att slåss om en räka…

Endast några sekunder efter det att sänket träffar botten så börjar det gunga i spötoppen. Jag känner snabbt att det inte är någon speciellt stor fisk och väntar därför ut något lite tyngre hugg. Men under tiden är Pelle snabb att kroka dagens första gylta. Det visar sig vara en mindre fisk på runt 5 hekto…    

Nu stärks koncentrationen av kunskapen att det simmar rikligt med gylta på platsen. Min spötopp hoppar till några gånger innan det är dags att veva upp och agna på en ny räka. Pelle har hunnit ner till botten igen, och krokar snabbt ännu en fisk. Denna fajtar lite bättre än den förra och visar sig vara en hyfsad fisk på 7-8 hekto. Det fortsätter dock ganska segt för min del, på grund av de små agntjuvarna som hinner före de större gyltorna till betet. Vilket betyder att när väl gyltorna hinner fram till tacklet så är räkan bara ett minne blott… Jaja, de är bara att veva upp och agna om igen. Och på vägen upp ser jag i ögonvrån att Pelle krokar ännu en fisk i samma storlek som föregående.

Fisket fortsätter ganska segt med endast mindre fiskar, så vi enas snart om att flytta oss några meter längs klippväggen.

Platsbytet gör snabbt susen, och snart står både jag och Pelle med ganska grov spöböj. Vi landar snabbt varsin berggylta i 8 hektos klassen. Men då denna plats brukar leverera klart större fiskar, så får dessa snabbt simma hem under tiden som vi agnar om. Gyltorna fortsätter nappa bra, och agntjuvarna verkar vara som bortblåsta… Dessutom ökar medelvikten hela tiden.

Det hugger så fort våra sänken slår i botten, och det bästa är att det endast är tyngre hugg. ”Men jag funderar över vart de riktiga ”tungviktarna” håller hus”. Just när denna tanke flyger genom huvudet så suger någonting stort tag i min räkbit… Jag fläskar i med ett hårt mothugg och krokar något som känns förvånansvärt lätt. Men plötsligt bugar hela spöklingan och jag anar att en större gylta bjudit upp till dans. Fisken går riktigt tungt och bjuder även på karakteristiska ”gyltaknyckar”. Men döm av min förvåning när jag ser något rödaktigt och avlångt komma upp emot utan, med en mindre gylta på den nedre kroken. Det visar sig alltså vara en torsk som har tagit den övre kroken som jag för tillfället valde att piffa till tacklet med.

Besvikelsen är ganska stor. Men jag är ändå väldigt glad över att ha fångat en tämligen välmående torsk runt kilos klassen, som ändå bjöd på en riktigt bra fajt i sammarbete med halvkilosgyltan.

Vi fortsätter fiska på samma plats med ganska givande resultat. Under den kommande halvtimman så landar vi ett tjugotal berggyltor med en fisk på finns 1250 gram på topp. Och utöver denna får vi även några fiskar på strax under kilot.

Men huggperioden börjar avta och vi åker iväg för att testa en annan position.  

Storleken har inte alltid störst betydelse...

På nästkommande platser verkar gyltorna ha tagit siesta, vilket endast resulterar i några fiskar på 8-9 hekto. Men snart hittar vi en plats som verkar mer lovande än föregående… Fiskarna verkar tyvärr vara av samma storlek som på de tidigare platserna. Dock så har detta inte speciellt stor betydelse för tillfället, eftersom solen har börjat värma riktigt ordäntligt i samarbete med vinden som har avtagit. Vi fortsätter fiska en stund med liknande resultat. Men jag känner ändå på mig att de bör hugga någon bättre fisk på just denna plats.  Tiden rullar dock på, och det verkar bli svårt att toppa Pelles största fisk för dagen. Snart börjar även koncentrationen svikta, men det är just då som jag känner att något tyngre har fattat tycke för mitt bete. Som vanligt är mothugget stenhårt för att kroken ska få fäste i gyltans massiva läpp. Dessvärre fajtar inte fisken speciellt hårt. Trodde jag… Helt plötsligt förstår han allvaret i situationen och börjar frusta med alla krafter den har. Jag kan ju bara säga att mitt spö fick även de kämpa med alla krafter som fanns att sätta emot. Men jag tog fisken går och gav inte en centimeter lina, och spöt höll för trycket. En stund senare uppenbarar sig en större fisk i det glasklara vattnet. Jag säger till Pelle att den är stor och att håven behövs. Tyvärr får inte Pelle tag i håven direkt, så när gyltan slår med huvudet i ytan lossnar kroken… Jag står helt mållös kvar med tomt tackel och ett torrt håvnät. ”Minst 1,3” ,säger jag med en bottenlös besvikelse i rösten. Och jag blir ju inte mindre besviken när jag ser att det är kroken som har gått av. Vilket aldrig har inträffat tidigare.  

Platsen levererar inget mer och vi åker snart vidare efter den lilla incidenten.

På vårt sista stopp landar vi några fiskar på strax under kilot innan det är dags att börja tänka på hemfärd.

Sammanfattningsvis så kan man säga att detta var en sådan fisketur då fiskarna besegrade fiskaren…

Tight lines! , Gustav ”Gurra” Ljung    

Galet fajtande karpar

Minnena från de sista tre åren på Sportfiskeakademin åker runt i huvudet. Det är svårt att greppa att det är slut. Men här är jag nu, sittandes i min lilla Opel på väg hem till Blekinge efter att ha tagit studenten bara för någon timma sedan. Minnena är många, men man måste se framåt också, och jag har sedan flera månader tillbaka ställt in siktet på torpedformade karpar som fajtar för glatta livet varje gång…  

Så var man äntligen här igen. Efter att ha börjat lite smått med karpfiske förra sommaren så skulle jag nu satsa stort denna sommaren. För fyra år sedan fångades här en vacker karp på fina 8.6 kg och förhoppningarna var stora att den fisken fortfarande levde och hade växt på sig till nu.

De första passen blev dock inte riktig vad jag hade förväntat mig… Karparna var absolut inte intresserade av mina beten, trots envist mäskande. Jag testa med flera olika beten och metoder, men inget verkade fungera. Kunde karparna fortfarande hålla på med leken? Ja, man börjar ju undra när det enda som hugger är småkarp på flötmete med majs.

Detta håller inte, tänkte jag. I sjön så simmar ju mängder med karpar på 0.5-3 kg eftersom karpens lek ger resultat varje år ända sedan 30-talet, då första och enda utsättningen gjordes. Men planen var klar inför kommande helg. Nu ska de stora vilda karparna bjudas på en frestning som knappast kan motstås…  

Det har nu blivit helg innan midsommar och jag har valt att byta swimm. Jag låter min favoritplats vila ett tag för att istället fiska på en plats med djupare partier i hopp om att de större individerna går djup. Men jag valde även en ny plats i hopp om att undvika kräftorna som envisats med at äta upp mina boilies.

Efter en del plockande så är samtliga bottenspön utplacerade och jag känner mig nöjd med tre färska beten på en tämligen ofiskad plats. Och det visar sig genast att platsbytet ger resultat, flera gånger om… Det hugger med jämna mellanrum, och varje gång känner jag hyfsad tyngd då jag lyfter spöt. Samtliga fiskar fajtar riktigt bra och efter första dagen kan jag summera 5 karpar på 2-3,8 kilo. Vilket kan räknas som klart godkänt, då jag inte heller hade förmäskat utan bara använt mig av PVA-påsar fyllda med pellets.

Fin dubblé

Nästa helg... 

Dagen efter midsommar kommer en god vän ner till Blekinge för att testa lyckan och fånga sin första karp. Vi möts på tågstationen och åker direkt till sjön för att förmäska inför nästa dag. Krillmix och pellets blandas till lagom stora mäskbollar, och kastas sedan ut på samma swimm som gav så bra resultat föregående helg. 

Innan vi åker hem ägnas 5 minuter åt lite flötmete och vi lyckas fånga varsin karp i 2 kilo klassen…

Dagen därpå börjar bra och vi fångar ganska omgående några ”normalstora” mellan 2-3 kilo på flötmete. Men det dröjer inte länge innan det drar iväg på ett av våra bottenmeten som är riggade med tämligen små boilies. Efter en tuff fight visar det sig vara en hyfsad karp på 3.6 kilo som min kompis fick äran att drilla. Fisken föll för en favorit smak för denna sjö, en 14mm Red Fish pop up.

Vi står och studerar denna vackra varelse som ligger och glänser i håven, men avbryts snart av ännu ett tjutande larm. Med snabba steg är jag snart framme vid spöt där det bokstavligen sprutar ut lina från rullen, Jag lyfter spöt och känner något tungt i andra linändan. Fisken går riktigt tungt och gör flera brutala rusningar. ”Detta är en bättre fisk”, tänker jag. Och efter en hyfsat kort men intensiv fight ser vi fisken gå upp och vältra sig i ytan en bit från land. ”DEN ÄR STOR!”, skriker vi båda och innan jag vet ordet av så ligger fisken i håven. Jag lyfter upp fisken på avkrokningsmattan och lossar kroken. En snabb vägning avslöjar att fisken överträffar föregående sjörekord med råge. Vågen visar grymma 10.5 kilo och glädjen är total!

10,5 kilo rena muskler!

Efter några snabba bilder får fisken åter friheten. Betet var en 14mm Magic Fruit pop up.

Dagen fortsätter sedan med några pigga karpar mellan 2-3 kilo innan vi beslutar att åka hemåt.

Release the beast

När vi kommer hem granskas bilderna på min fisk och jämförs med en bild på karpen för fyra år sedan på 8.6 kilo. Och det visar sig vara samma fisk som har växt på sig. 

Framöver kommer det bli många timmars karpfiske med hopp om fler fina fiskar och bättre medelvikt, då jag vet att det simmar ett antal mellan 4-7 kilo i sjön. Frågan är nu bara, hur länge kommer detta sjörekord stå sig? Och kan denna fisken fortsätta växa mer med sin höga ålder? Hon verkar ju åtminstone väldigt välmående.

Ha de gött / Anton Svensson