Med bara några timmar kvar av helgen innan en ny arbetsvecka börjar bestämde jag mig för att köra till karpsjön och testa lyckan denna söndagskväll. Jag drar ut lådan där jag förvarar mina beten och mäsk och möts av en metares värsta mardröm. SLUT PÅ MÄSK!
-Det var ju det jag skulle köpa mer av ju... suck, tänker jag. Jaja det blir ju ändå inte så länge jag blir iväg ju så det får väll gå utan för denna gången.
 |
| Redo för action! |
Väl på plats ser jag några fiskar som äter i ytan och med ett lite halvimproviserat ytmete försöker jag under några minuter lura någon av dessa till hugg, men utan resultat. Poden sätts upp, larmen skruvas på och spöna riggas och jag måste medge att efter att ha sätt fisk i ytan så stiger förhoppningen om att fisken äter aktivt även under ytan och att det kanske ändå inte skulle behöva mäskas ikväll. Första spöt läggs ut, jag drar någon cm lina för att kolla att sänket inte har fastnat i den mjuka bottnen. Jag slår på baitrunnerfunktionen och är på väg med spöt ner mot poden och då hugger det våldsamt i handen på mig! Efter en snabb parering med spöt känner jag att det inte är en stor fisk, och mycket snart visar sig en karp i ytan på ca 1 kg. Denna krokas snabbt av och får gå tillbaka i sjön. Otroligt att en sådan liten fisk kan hugga så hårt. Jag kastar ut igen och lägger snabbt ut de andra spöna också. Jag lutar mig tillbaka och ser då på andra sidan sjön några vildsvin som går vid strankanten. Kul att se lite vilt också i mellannåt, såhär i slutet på veckan. Tiden går, solen sänker sig bakom träden, huggen uteblir och innan jag vet ordet av så måste jag bryta mitt fiske.
I bilen på vägen hem tänker jag på den finan naturen man vistas i när man är ute på fiske och vilka fina naturskådespel man bjuds på. Den här gången tänker jag främst på vildsvinen vid strandkanten och karparna som åt på ytan och trots att jag bara fick ett hugg detta passet så är det inte hela världen en kväll som denna.
Tight lines, Anton Svensson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar