100% power

Båten glider sakta ut ur hamnen vid tio tiden på förmiddagen och det mesta ser lovande ut…

Vinden börjar avta på samma gång som solen kämpar för att kunna titta fram bakom de för dagen tämligen täta molntäcket. Efter lite taktiksnack har vi bestämt en lovande fiskeplats för dagen och jag drar snabbt upp i drygt 20 knop och sätter rak kurs mot målet, det är dags för gyltafiske!

På väg ut

En stund senare anländer jag och Pelle till platsen, och finner den exakt som vi önskat. Det visar sig att vinden kommer från exakt den riktningen vi önskat. Vilket betyder att vi kommer kunna fiska med minimal påverkan av vinden, perfekt. Jag kör båten lite närmre platsen under tiden som vi bestämmer oss för vart i klippan vi ska förtöja båten. Och det dröjer inte länge innan Pelle har knackat in en kil i bergsväggen, och vi är redo att börja vår jakt på de stora och brutalt fajtande berggyltorna…

En räka agnas på en sylvass krok som förhoppningsvis ska kunna kroka någon riktigt stor gylta. Tacklet är en variant av ett mycket simpelt paternoster tackel, och det består endast av en upphängare för att minimera risken att en stor gylta ska kunna slita sönder hela tacklet. Detta fenomen har nämligen hänt innan, och ett sådant misstag får inte upprepas.

Snart ser jag mitt tackel dala ner mot djupet där de förhoppningsvis väntar några riktigt hungriga stora berggyltor som är redo att slåss om en räka…

Endast några sekunder efter det att sänket träffar botten så börjar det gunga i spötoppen. Jag känner snabbt att det inte är någon speciellt stor fisk och väntar därför ut något lite tyngre hugg. Men under tiden är Pelle snabb att kroka dagens första gylta. Det visar sig vara en mindre fisk på runt 5 hekto…    

Nu stärks koncentrationen av kunskapen att det simmar rikligt med gylta på platsen. Min spötopp hoppar till några gånger innan det är dags att veva upp och agna på en ny räka. Pelle har hunnit ner till botten igen, och krokar snabbt ännu en fisk. Denna fajtar lite bättre än den förra och visar sig vara en hyfsad fisk på 7-8 hekto. Det fortsätter dock ganska segt för min del, på grund av de små agntjuvarna som hinner före de större gyltorna till betet. Vilket betyder att när väl gyltorna hinner fram till tacklet så är räkan bara ett minne blott… Jaja, de är bara att veva upp och agna om igen. Och på vägen upp ser jag i ögonvrån att Pelle krokar ännu en fisk i samma storlek som föregående.

Fisket fortsätter ganska segt med endast mindre fiskar, så vi enas snart om att flytta oss några meter längs klippväggen.

Platsbytet gör snabbt susen, och snart står både jag och Pelle med ganska grov spöböj. Vi landar snabbt varsin berggylta i 8 hektos klassen. Men då denna plats brukar leverera klart större fiskar, så får dessa snabbt simma hem under tiden som vi agnar om. Gyltorna fortsätter nappa bra, och agntjuvarna verkar vara som bortblåsta… Dessutom ökar medelvikten hela tiden.

Det hugger så fort våra sänken slår i botten, och det bästa är att det endast är tyngre hugg. ”Men jag funderar över vart de riktiga ”tungviktarna” håller hus”. Just när denna tanke flyger genom huvudet så suger någonting stort tag i min räkbit… Jag fläskar i med ett hårt mothugg och krokar något som känns förvånansvärt lätt. Men plötsligt bugar hela spöklingan och jag anar att en större gylta bjudit upp till dans. Fisken går riktigt tungt och bjuder även på karakteristiska ”gyltaknyckar”. Men döm av min förvåning när jag ser något rödaktigt och avlångt komma upp emot utan, med en mindre gylta på den nedre kroken. Det visar sig alltså vara en torsk som har tagit den övre kroken som jag för tillfället valde att piffa till tacklet med.

Besvikelsen är ganska stor. Men jag är ändå väldigt glad över att ha fångat en tämligen välmående torsk runt kilos klassen, som ändå bjöd på en riktigt bra fajt i sammarbete med halvkilosgyltan.

Vi fortsätter fiska på samma plats med ganska givande resultat. Under den kommande halvtimman så landar vi ett tjugotal berggyltor med en fisk på finns 1250 gram på topp. Och utöver denna får vi även några fiskar på strax under kilot.

Men huggperioden börjar avta och vi åker iväg för att testa en annan position.  

Storleken har inte alltid störst betydelse...

På nästkommande platser verkar gyltorna ha tagit siesta, vilket endast resulterar i några fiskar på 8-9 hekto. Men snart hittar vi en plats som verkar mer lovande än föregående… Fiskarna verkar tyvärr vara av samma storlek som på de tidigare platserna. Dock så har detta inte speciellt stor betydelse för tillfället, eftersom solen har börjat värma riktigt ordäntligt i samarbete med vinden som har avtagit. Vi fortsätter fiska en stund med liknande resultat. Men jag känner ändå på mig att de bör hugga någon bättre fisk på just denna plats.  Tiden rullar dock på, och det verkar bli svårt att toppa Pelles största fisk för dagen. Snart börjar även koncentrationen svikta, men det är just då som jag känner att något tyngre har fattat tycke för mitt bete. Som vanligt är mothugget stenhårt för att kroken ska få fäste i gyltans massiva läpp. Dessvärre fajtar inte fisken speciellt hårt. Trodde jag… Helt plötsligt förstår han allvaret i situationen och börjar frusta med alla krafter den har. Jag kan ju bara säga att mitt spö fick även de kämpa med alla krafter som fanns att sätta emot. Men jag tog fisken går och gav inte en centimeter lina, och spöt höll för trycket. En stund senare uppenbarar sig en större fisk i det glasklara vattnet. Jag säger till Pelle att den är stor och att håven behövs. Tyvärr får inte Pelle tag i håven direkt, så när gyltan slår med huvudet i ytan lossnar kroken… Jag står helt mållös kvar med tomt tackel och ett torrt håvnät. ”Minst 1,3” ,säger jag med en bottenlös besvikelse i rösten. Och jag blir ju inte mindre besviken när jag ser att det är kroken som har gått av. Vilket aldrig har inträffat tidigare.  

Platsen levererar inget mer och vi åker snart vidare efter den lilla incidenten.

På vårt sista stopp landar vi några fiskar på strax under kilot innan det är dags att börja tänka på hemfärd.

Sammanfattningsvis så kan man säga att detta var en sådan fisketur då fiskarna besegrade fiskaren…

Tight lines! , Gustav ”Gurra” Ljung