Gyltafiske med ett ovanligt inslag...

För någon vecka sedan strålade solen längs med hela västkusten, och jag åkte ut till en holme tillsammans med mamma, pappa och hundarna. Jag tog med gyltagrejerna för att testa lite platser från land. Självklart var inte förhoppningarna speciellt höga inför dagens fiske. Men det skulle visa sig bli en ovanligt lyckad fisketur... 


När vi hade lagt till vid holmen så började jag direkt tackla upp spöt för lite trevligt gyltafiske. De andra började bada, och när jag var färdig för fiske frågade jag hur många sekunder dem trodde det skulle ta för mig att fånga första gyltan. "Sekunder?", utbrister mamma med en viss sarkasm i blicken. Jag kan direkt förstå hennes reaktion, men jag skojar inte... Efter en stund så gissar pappa att det tar 1 minut och mamma chansar på 15 minuter. "Okej", säger jag och går ut på klippan för att börja fiska. Det tar något längre tid än vad jag hade väntat mig. Men efter cirka 30 sekunder kan jag visa upp en liten berggylta i 4 hektos klassen... 

Gyltafisket fortsätter på samma sätt, och jag börjar undra om jag kommer få någon berggylta över 8 hekto. Det hugger mycket fisk på 4-7 hekto, men sedan tar det stopp viktmässigt. Jag byter plats med jämna mellanrum, vilket inte heller det gör någon större förändring. "Varför är det bara små gyltor här?", tänker jag medans det kommer upp ännu en 6 hektos. Och trots att jag även kastar ut en bit från land så envisas alla små exemplar att terrorisera mitt bete. Men då känner jag plötsligt ett annorlunda hugg som känns mer "mjukt" än gyltornas hårda hugg. Jag gör mothugg, och krokar något som inte gör speciellt mycket motstånd. När fisken närmar sig ytan efter en helt odramatisk fajt, så visar det sig vara en paddtorsk! Jag blir väldigt överraskad och otroligt glad, eftersom paddtorsken är en mycket ovanlig spöfångst. 

Efter denna glädjande fångst så är jag redan nöjd med dagens resultat. Men eftersom jag fortfarande har ett par timmar kvar på holmen, så kan jag lika gärna fortsätta fiska. Nu testar jag istället att kasta långt ut från land, med förhoppningar om att det ska simma större gyltor där ute. Dessvärre fastnar jag nästan direkt i botten... Det känns som sänket sitter stenhårt, och jag börjar backa för att dra av linan. Men plötsligt släpper pressen och jag kan börja veva in. Det är ett visst motstånd när jag vevar, men jag är övertygad att det handlar om en tångruska som sitter på kroken. Snart visar det sig att jag har rätt angående tångruskan. Dock så visar det sig även att den döljer något... Efter lite letande så hittar jag en liten paddtorsk som är helt insvept bland tången. Jag kan knappt tro mina ögon. 2 paddtorskar inom en timmes fiske från land. 


Efter denna händelse avtar huggfrekvensen lagom till hemfärden. Så snart sitter vi i båten på väg hem, efter en mycket lyckad dag på havet.      




Skitfiskehälsningar, Gustav "Gurra" Ljung