En resa i tiden...

Jag sitter här vid ett stilla skogsvatten med min kamera i handen och bara njuter av den underbara naturkänsla som omfamnar mig med all sin härlighet. Detta anrika fiskevatten går under namnet hällers myr, och med hjälp av en viss sportfiskeprofil har myren föralltid skrivit in sig i sportfiskets historieböcker. Men det är framförallt det magnifika svenska rekordet på abborre som gör att sportfiskare i sverige aldrig kommer glömma namnet, hällers myr…     

Historien tar fart i början av det glada 80-talet. Under denna tidsperiod var sportfisket inte alls lika stort i Sverige som i dagsläget. Istället var det så kallade ”hushållsfisket” klart populärare. Det nätfiskades flitigt i de flesta sjöar längs med hela vårat avlånga land, och huvudmålet var oftast abborren som skulle förgylla kvällens måltid. Men det fanns även en ganska stor skara med flitiga sportfiskare som redan på denna tiden reste land och rike runt i jakten på storfiskarna.

Ett gott exempel är de flitiga specimenfiskarna i lysekilssportfiskeklubb, vilka var väldigt aktiva i jakten på storfisk under otaliga år.

Men under början av 80-talet inträffade en sak som skulle påverka Sveriges sportfiskehistoria under all framtid… För på den tiden var miljötänkande inte speciellt aktuellt. Och många åkte runt i gamla bilar som bokstavligen drack bensin. Så detta fick givetvis ganska omedelbara följder. Det sura regnet drog in från övriga europa över västkusten, där det snabbt sänkte ph-värdet i samtliga sjöar. Speciellt illa drabbades de grunda och ganska näringsrika sjöarna. Ett ”bra” exempel på en snabbt försurad sjö är hällers myr…

Den snabba ph förändringen slog hårt på fiskbeståndet i myren. Och allra värst drabbades abborrana, där det dog tusentals fiskar av de täta tusenbrödrabeståndet.

Åren gick, och myrens ph-värden förblev instabila. Men det skulle visa sig att försurningen hade fört någonting gott med sig. Det hade visserligen dött stora mängder abborre under de senaste åren, men det hade även överlevt ett antal individer. Så med den nästan obefintliga konkurensen om föda, kunde dessa abborrar ta för sig av det dukade smörgåsbordet.

De kvarlevande abborrana växte rekordfort i skuggan av försurningsepedemin, och ingen kunde ana vad som väntade.

Det var först fram mot mitten av 80-talet som sportfiskarna fick stifta bekantskap med dessa randiga tungviktare. Det första beviset kom som en blixt från klar himmel, när det spöfångades en abborre på hela 2,77 kilo(vill jag minnas att det va)! Denna fisk utraderade föregående svenska rekordet och slog Sveriges sportfiskare med häpnad.

Det var denna fisk som till stor del gav gänget i Lysekil nytt hopp om myren. Och det skulle komma mer…

Det var under en fin vinterdag i mars som det skulle ske. Gary wickins var ute och pimplade efter abborre tillsammans med kamraten Mikael Hjelm när någonting riktigt stort satte tänderna i Garys vertikalpirk. Efter en dramatisk fajt såg dem fisken under isen för första gången. Bataljen blev ganska utdragen, och med en tunn nylonlina ville Gary inte pressa borren för hårt. Snart visar sig fisken under isen igen, och dem kan inte tro sina ögon… Det är en gigant! Fisken går aldrig upp genom hålet, så Mikael greppar snabbt borret för att försöka lösa den kritiska situationen. Och efter flera extrahål lyckas grabbarna äntligen pressa upp den ofattbart feta abborren ur hålet. Fisken mäter 52 centimeter och tas med hem för noggrannare dokumentation. Hon vägs senare till ofattbara 3,150 kilo och trotts fångstdatumet 9/3-85, så stoltserar hon fortfarande som överlägset Svenskt rekord.

Störst i Sverige. Men var hon störst i hällers myr?

Men denna ska enligt något osäkra uppgifter inte vara den största fångade abborren i myren under dessa år. Jag har nämligen hört att det ska ha fångats en abborre på osannolika 3,5 kilo i nät vid något tillfälle. Om detta är sant eller inte har jag ingen aning om. Men det är kul att leka lite med tanken…

Dagens  hällers myr:

I dagsläget är storabborrana endast ett minne blott, och så kommer det med allra största säkerhet förbli. Men trotts detta så kryllar det av liv både i och runt myren. Sjön ligger nämligen i ett mycket naturskönt område, där den får vara helt ifred från nedskräpning och andra föroreningar. Dem enda som vistas runt sjön i dagsläget är till störst del sportfiskare och friluftsmänniskor. Men det kan nog även dyka upp en och annan bortkommen sommargäst ibland.

De fiskar som förekommer är framför allt gädda, små vitfiskar och regnbåge. Men lysekilssportfiskeklubb som sköter om vattnet har även satt ut karp som har lyckats reproducera sig. Så inom en snar framtid kan möjligen denna sjö betraktas som ett intressant karpvatten. Åtminstone av dem som gillar orörda sjöar med natursköna inslag.

Vackert

Det var allt jag har att säga om denna unika sjö och dess historia…    

För mer information kan ni besöka sportfiskeklubbens hemsida på: http://lysekilssportfiskeklubb.nu/

Tight lines, Gustav ”Gurra” Ljung