Team Journey: Ut med kanadensaren igen!

För några dagar sedan kunde jag inte hålla mig längre. Jag var tvungen att ge mig ut med kanadensaren på gullmarn igen! Och det verkade mycket lovande, eftersom vädret var identiskt med föregående fisketur…

Jag har packat kanadensaren med gyltagrejerna och är färdig att glida ut på gullmarns lugna vatten. Men när jag kommer ut en bit från land visar det sig att undervattensströmmarna tar tag i min farkost. Men med en mindre kraftansträngning klarar jag att ta mig över fjorden på 20 minuter.

När jag når fram till de branta klipporna känner jag att fiskefrossan börjar smyga sig allt närmare. Jag tacklar snabbt upp spöt och börjar fiska. Snart når även ankaret botten på 8 meter och får snabbt fäste. Direkt i första släppet krokar jag en mindre blågylta på runt 3 hekto.

En bra start, och i det tempot skulle det fortsätta…

Även i andra nedsläppet krokar jag en fisk, som visar sig vara en liten torsk. Jag fortsätter på samma plats, och efter en stund har jag landat flera fiskar. Men inga större exemplar. Ett platsbyte känns som det enda rätta. Och denna gång förtöjer jag mig i en klippa, i hopp om att gyltorna ska gå närmre land på denna plats. Detta beslut resulterar ganska snabbt i flera berggyltor på 7-8 hekto. Och alla bjuder upp till riktigt roliga fajter. Självklart fortsätter jag på samma plats, och det dröjer inte länge innan jag krokar en fisk som fajtar lite annorlunda. Enligt mina erfarenheter har jag krokat en hyfsad berggylta. Men mina tankar ändras snabbt när jag ser något lysande blått nere i djupet… En stor blågylta har fattat tycke för min räka, och lyckades inte undvika kroken. Denna underbara varelse går snabbt i håven. Jag granskar honom snabbt, och kan konstatera att vikten borde ligga på 550 gram+.

Fisken får vila lite i håven medans jag gör iordning kamera och stativ. Lite senare ligger han bekvämt i vågnätet, och jag hänger upp hela ekipaget på vågen. Siffrorna visar 575 gram och jag kan pusta ut… Årets första blågylta över regg gränsen iår och min nionde någonsin! Men det viktigaste är trots allt att jag får fånga och återutsätta dessa underbara varelser. Det enda som saknas är att föreviga fisken med en fin bild. Jag slår på självutlösaren på kameran och riktar in stativet. Och precis när jag sitter med fisken och kameran ska knäppa en bild, så händer det som inte får hända. Min gäst har nämligen samlat ordäntligt med krafter, och med ett ordäntligt slag med stjärten så lyckas han rymma och simma hem. En lycklig fisk lämnar en mycket överraskad fångstman, med endast en mycket konstig bild som bevis på ett lyckat flyktförsök.

Men jag kan ju bjuda på en undervattensbild som tröst...

Bye bye beuty...

Under resten av turen händer det inte särskilt mycket mer. Och det enda som kommer upp är berggyltor i 8 hektos klassen, samt blågyltor i 4 hektos klassen.

Men det var förmodligen den underbara turen tillbaka över gullmarn som satte guldstjärna på denna fisketur.